ibland bara så grrrr och grrrr
Svarta Clowner
den kalla våren
med det nya obarmhärtiga ljuset
föser mig ner till tåget
ser det flimra i spegeln
nya åldersfläckar på kinderna
som jag skiter i att sminka över
för vem bryr sig
spegeln eller
hoppande av ilska över
den stukade tån
så jävla onödigt
svarta clowner
står längs sidorna och
stampar takten när jag går
säger sina vitsar
om alla elakheter som far runt i min hjärna
men aldrig kommer ut genom munnen
vart dom tar vägen
om dom gör repor, skapar ärr och gropigheter
nånstans kommer dom väl tillbaka
energin som alstras försvinner aldrig har jag lärt mig
den övergår i en annan form
och det skrämmer mig lite
vilken jävla form ?
tillsammans med vad?
som franska ändelser som skrivs men inte uttalas
så onödigt att lära
fortsättningskursen i elakhet jag aldrig kommer in på
kvalar inte
skickar inte in papperen
agerar knappt i egen sak längre
eller vad
linkar sakta in i tåget
skakar på huvudet
börjar lösa gratiskrysset
ler mot konduktören
tänker på kören jag ska öva med
ser dom svarta clownerna
stå kvar på perrongen
lite som ett kopplat hunddagis faktiskt
som inte berör mig
inte idag
eller
nu