På kvällen samlades vi alla
för att begrava Dikten
Kall hade den långa dagen varit
och skälvande av storm
Ingen av oss visste längre
var det fanns en väg att gå

Vår sorg var alltför stor för tårar
vår sång flöt sakta mot det glömda havet
Den var en flod av längtan
som runnit sedan första stund