- Öppnar sagolikt ögonen,

stillhet i natten,
fast vattnet porlar
och händer sträcks ut
- lyssna!
I skogen bor rösterna
från långt, långt tillbaka
- lyssna!

Det våras snart mitt barn
- ljusare tider är på väg,
- hitåt - snart, snart kommer
solen att lysa igen - lyssna!

Dina bördor - din ångest,
dina tankar och känslor -
ditt sinne fylld med så mycket
som tillhör det förflutna,
- lyssna!

Hör du hur molnen flyger
över himlen, i kapp med fåglarna
- hur gräset svajar i vinden?

Där bland stjärnor och åska,
ha du ingen brådska - men vänd
ditt ansikte till livet själv, - där ute,
där inne, - bortom ditt sinne, bortom
alla trär och hav - bortom det du med
dina ögon ser - skymtar - horisonten
där havet och solen möts - lyssna!

Öppna dina ögon sagolikt,
till den värld du en gång kände så väl,
där drömmar fick ta plats på första rad,
där stjärnor i blicken var nåt som ingen i hela
vida världen kunde ta ifrån dig.

Kommer du ihåg? - Kommer du ihåg hur
det var? Hur det känns? Hur fjärilar likt
en kärlekssaga flög runt i din kropp, - hur
entusiasmen och glädjen vid att vara till,
att leka, att drömma - söka och skapa, hur
den fick dig att känna dig levande och fri?

Just det, - så var det. En gång förr längesen.

Stillhet i natten,
fast vattnet porlar
och händer sträcks ut,
det våras snart mitt barn,
- ljusare tider är på väg,
där bland stjärnor och åska,
ha du ingen brådska - men vänd
ditt ansikte till livet själv.

- Snart kommer
solen att lysa igen
-
entusiasmen och
glädjen vid att vara till,
- det våras snart mitt barn!

- Ljusare tider,


- är på väg.