Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag var 17, du var 20 och jag skolkade ifrån allt; jag ville bara va med dig


Bobby

jag brister mellan raderna
det jag försöker säga
det är bara till för dig
jag vill komma närmre
viska sanningar om livet

bara till dig

allt du gett mig,
de är precis vad jag ville ha
små fötter och skrapade knän
jag känner livet i mig
när de vilar här intill

vilda strömmar
det forsar kring mitt hjärta
bara för dig
allt jag inte kan förklara
men som du redan vet
när jag drunknar
i spruckna tårkanaler

jag vänder mitt ansikte
mot det okända
det kalla och råa
det är där jag får plats
du hör alltid
mina rop i mörkret




Fri vers av Pangles
Läst 661 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2017-02-19 13:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Pangles