Att vara stark var så mycket enklare med dig vid min sida, men har inte heller någonsin varit så svag som du fick mig att bli.
Att sitta gråtandes och vänta i en korridor hade jag aldrig tolererat förr, men jag litade blint på dina ord och log trots tårarna.
Att tilliten försvann var inget förvånande efter det vi sedan gick igenom, men vi gav oss inte förrän det redan var försent.

Vi trodde att en paus skulle rädda oss.
Vi hoppades att hitta tillbaka till det vi en gång hade.
Vi hade fel.

Trots alla misstag jag gjorde kunde du förlåta mig.
Trots alla lögner du sade trodde jag dig.
Trots allt vi gått igenom vill jag ändå ha dig tillbaka.