ll.

Lamporna skenade förbi utanför. Tåget passerade din station, där du hade bott förut. I den lägenhet som vi hade stått och omfamnat varandra, du hade sagt
”Du vill inte ha mig den jag är nu”
Den sista sommarkvällen. Den svarta sjön.
Sen stängde du dörren och jag gick ner för trapporna, ut genom porten och försvann mot natten. Den porten som nu stod tom. Du hade övergivit din lägenhet och lämnat för nya äventyr. Jag undrade om du fortfarande befann dig i denna stad.
Med telefonen i handen ställde jag den frågan. Efter någon minut vibrerade det till i fickan och jag såg ditt namn lysa upp på skärmen.
Ja, i närheten av dina gamla kvarter. Vart är du?
I mina tankar är jag hos dig.
Du var på tåget efter mig, båda påväg åt samma håll. Vi bestämde oss för att mötas på din hållplats. Jag klev av och ställde mig åt sidan. Rättade nervöst till håret med handen. Tänk om du ser annorlunda ut och jag missar dig? Tänk om jag ser annorlunda ut?

Ett tåg kom och dörrarna öppnades. Alla dessa människor som suddiga figurer. Ingen av dom var du. Jag vandrade längs perrongen, kanske stod du på andra sidan. Det var tomt.

Ett till tåg kom och dessa suddiga figurer klev av. I vimlet kunde jag skymta dig. Du var densamme.
Du kom emot mig leendes. Det där leendet jag alltid tänkt är för stort för ditt ansikte.
Armarna runt mig.
Vi gick till slutet av perrongen.
Den gamla staden syntes härifrån. Under gatlampan vi stod.
Du satte en cigg mellan dina läppar, händerna trevandes i fickan efter tändaren. Förde upp händerna mot munnen, kupade
Skyddet mot den kalla decembervinden
Du tog ett bloss och räckte över den till mig. Våra händer snuddade vid varann.
Du började berätta om din höst, om kompisens soffa du sov på, om… din röst tonade ut.
Jag stod tyst bredvid
Drog in röken med frustration.
Jag kände din blick bränna på mig. Jag tittade upp och mötte dina gråa. Hur är det med dig, du ser trött ut frågade du mig.

Du såg på mig. Du såg mig.
Hur du kunde se mig

Här stod vi, i kylan
våra andedräkter synliga under gatlampan
Men jag frös inte
I din närhet har jag alltid varit tyst. Dina ord tar plats. Din närvaro är stor och jag står här och brinner.

Vad gör du senare ikväll, vill du ta ett glas frågade du mig medan jag fimpade cigaretten under skon. Det var väl såhär man gjorde? Kanske syntes förvåningen i min ansikte, för du sa jag ringer dig sen. Tre ögonblick passerade och borta med tåget var du.

Jag ringde dig sen. Efter klockan slagit midnatt skickade du ett meddelande att du redan gått och lagt dig. Stängde av mobilen och lade ner dig i fickan. Tog en klunk av ölen, skummet fastnade på överläppen. Personen mitt emot mig berättade någonting om ett livsögonblick.

Min kväll var inte över, den fick inte vara över bara för att du var över.