Det är samma sorts
hjärtslag, som förut
som galopperande klovar
i en värld
som aldrig slutar snurra
Det är samma sorts
andetag som dagen efter
separationen i badkaret
med telefonen i handen
fast man inte vet vem
som borde svara

Det är ingen skillnad
på tankarna
[what the hell is going on]
Och jag tror inte heller
att jag ser annorlunda
ut eller på saker och ting

Jag vet precis vad som
händer och fötter vet
men förstår aldrig
varför
någon slutade ringa och
de inte längre frågar
eller berättar,
varför någon slutade
med \"Hej älskling!\"
längesen vi sågs
[fast det kanske inte är personligt]


Men jag vet att
glida ifrån är inte
samma sak som
att förflytta sig långsamt
eller snabbt
eller mittemellan
och att vara mittemellan
vill väl ingen vara

Fast det blir så
ofta nuförtiden
att man har lite för mycket
att välja mellan,
att jag inte kan bestämma mig
eftersom alla verkar vilja
ha mig där ungefär
lika mycket
[ingen kan bestämma åt mig]



Ingen kanske känner
mig tillräckligt väl längre
för att veta var jag mår bäst
[jag vet inte själv]
För jag känner ingen
uppskattning för
artiga, små gester
jag ger dom
Så jag struntar väl
i det och ser
vad som händer
och om mina händer blir saknade