Så otroligt svårt att gå tillbaks
till samma gamla problem som vanligt
Utan dig som länge delade mina andetag,
bytte bekymmer med mig
och fick mig att fokusera på allt det där
som faktiskt betydde allt för mig
utan att du ens visste om det

För att jag inte visade det.

Jag är så obeskrivligt ledsen för
allt det onda jag trots allt kom med,
all den smärta jag orsakat,
skapat svartsjukeblickar och
vägrat avge löften i form av
en kärleksförklaring

Men jag tror det jämnar ut sig nu [hoppas]
För här sitter jag och torterar mig själv
genom att be dig be för mig,
läser alla gamla sms
[femhundra miljoner känns det som]
Och när jag frågar dig
det slutgiltiga, vad har hon
som jag inte hade kunnat ge dig mer av,
sliter du ut mitt hjärta och
lämnar mig i känsloträngseln
och sömnlösa gråtnätter