Du är min vän, du vet att jag tycker om dig men var går gränsen mellan att
tycka om och mera, så säg mig..

Du är underbart stark, en vandrare, precis som jag, vi kunde båda tagits, men
nu känner vi blott en fråga..

För vad vet vi då om livet, förutom den starkaste insikten, att vi är en del av
det just nu..och sedan inget mera...

Så låt mig smeka din skuldra, låt mig kittla ditt sinne, inför dig är jag
blott ömhet..och vill inget annat vara...