Sorgens alla lager
skymmer lyckans horisont
kärleken och friden.... den är mager
när mörker flockas i en front.

Tröstlöst ler sinnet blekt
allvarsamt, håglöst i sin ensamhet
minns de stunder när själen
med den lekt.

Dödens änglar, nu smärtsamt sjunger
av vemod, ängslan, svårmod
hjärtat tåras
trånar, längtar i sin hunger
att på nytt få våras
läkt och helad i sitt blod.




Gurra