För att klättra upp

måste du falla

hårt, djupt, oresonligt

hur du håller dig

inte alls vid kanten

hur du för dig

vårdslöst genom alltet

och du slår dig

om och om igen

hårt, hårdare, hårdast

precis som slagen föll

från hans hand

slår du dig än

själv

en fars fostran

går genom tiden

håller i dig

än idag

och du slår 

än en gång hårt

i misärens botten

och aldrig slutar du 

resa dig

också det lärde du dig

förutom att ta emot varje slag

bära sorgen inuti

låta våldet blomma

alltid leta efter det mjuka

det som piskades ur dig

men ständigt tappa bort det

för ingen stannar

hos den som inte älskar

också sig själv