En björk

Trädet har grenar som förgrenar sig i alla riktningar.
På rad ser de nästan likadana ut, men är det inte.
Det är skillnaderna som gör björken till ett träd.
Där tyngden är de brunsvarta fläckarna och lättheten
i luften den vita barken på stammen. Den hängande
kronan ser våren, likt löven som får rymd.
Hur känns det om våren?
Måste glömma vintern och himmeln.

Björken har stått där i åratal. Kanske tusen år.
Fröjdas över allt det som fyller barkens stam.
Från höstens tyngd att minnas.

Vemod nästan vemodigt.
Det gör ingenting - inte för mig.

Björkens fria radikaler.
Det gröna.
Det absoluta kan aldrig vara ett ting.
Är i en form. I ett väsen. Oxidation.

Ljuv är luften denna marsdag.
Gråsparven brukar hälsa på i alla väder.
Fågeln samtalar i trädet. Ett väsen. En form.

En dialog
Sparv grå
Björk

Sparv grå >>Gud står i Bibeln. Finns inte där annat
än som bön och girighet. Människans skrift.
Han blåser upp sig av människobön. Skulle vi ha nån
nytta av den?>>

Björk >>Gemenskap för natur - vind och hav. På liv och död.>>

Sparv grå >>Människan berömmer och straffar. Äter.
Jag äter maskar.>>

Björk >>Gud ger och tar... dagarna...>>

Björken är försurad. Lika sur på folket. En person
bakom ratten i varenda envetna bil. De gröna löven sväller
ändå vårlikt och grenverket böljar i ett böljande för vinden.

Sparv grå: >>Om Gud är lika omskapad som kullkastad så
råder naturens lagar ändå. Vindarna...>>

Löven är vakna och ser ut över den blänkande floden.
Skenet försvinner uti bleka hösten. Allt växer tydligt.
Därhän. Bara dit det skall. Dit allt något skall.
Detta något fyller ut intet. Dess linjer väntar på rätta
ögonblicket. Bryts då. Till fragment.

Det förflutna har passerat. Lever upp ändå, om det vill.
Om nu björken vill beakta det på ett psykologiskt sätt.

Sparv grå >>Det handlar om kaninjägare.>>

Björk >>Och om trädkramare och hans hålrum.>>

Sparv grå >>Om en taxichaufför.>>