Charles Bukowskis första (och sista) manus till serietidningen Bamse, nr 4 1976
Bamse vaknar upp sent på eftermiddagen.
Ööh var i helvete är jag nånstans?! stönar Bamse medan han betraktar skärvorna från sönderslagna dunderhonungsburkar på golvet.
Ah, samma gamla kyffe som vanligt.
Det luktar inpyrt av tobaksrök och tre dagar gamla spyor sprider en frän doft i rummet.
Vad hände igår?
Visst fan, jag hällde i mig 24 burkar dunderhonung och det enda som hände var att jag fick ett kraftigt stånd som vägrade gå ner.
Satans skitliv.
Vaga minnen tornar upp sig vid tankarnas horisont om att han irrade runt på kullarna ända fram till soluppgången.
Antagligen var hans två \"vänner\" med...
vad fan är det dom heter...huvudvärken gör det svårt att tänka.
Morfinisten och den där paranoida tjackpundaren.
SKALMAN och LILLE SKUTT! Fy fan vilket pack.
Jag mår bäst utan andra i min närhet. konstaterar Bamse
för han vet inte vilken gång i ordningen.
Jävlar vad kåt jag är, jag måste få tag i Brumme-Li...
REFUSERAT