Mitt jag ligger uppstyckat och utspritt i rader
som gatsten som varsamt lagts i bågformade mönster
till för samhället att trampa runt på.

För det finns ingen plats för sånna som jag
som inte kan röra ett finger men som är fullt
ARBETSDUGLIG.

Och jävla fittvården har för många som ringer
kan inte ta emot mitt samtal
försök igen senare.

Det ska redan ut vad som ligger under ytan
fast jag inte har något där, jag är kanske bara
värdelös.

Mitt huvud spränger av stress och
soffan är obekväm, det är alltid kallt, en lång lista med måsten:
Måste det
Måste det där andra
Måste det där
Måste det här också
Måste allt
Måste hela tiden