Mörk och grym låg dimman tät
regnet det föll likt ögon som grät
vinden gick med ilningar fram
och marken den vilade i vinterns famn
vinden den svepte längs skuggornas hamn
medan marken den vilade i vinterns famn

i sin säng låg en pojke förutan sömn
låg där så vaken men ändå så drömsk
utanför fönstret illa vind föll det regn
men himmelen var klar där i hans säng
stjärnorna lös över sjö, över äng
vaken han låg där i sin säng

pojken han tala som ut ur sagan
till stjärnors valv det gamla av dagar
-å att ni som jag i er finner tröst
skulle finna er vila här i mitt bröst
hör så min vädjan min bedjande röst
och ta er boning här i mitt bröst

av änglars glans en krona bindes
fyller hjärtat, smeker kinden
av hjärtats längtan så han klädes
i sången född av livets kväde
av drömmar burna utsäde
ger han torn till livets kväde

till himmelens tronsal dit han drömmer
med salighet så att hjärtat glömmer
sorg som utanför fönstret ilar
och stygn av förgänglighetens pilar
drömmer bortom livets strid
där det finnes eljest frid