Njuter nån annan så njuter jag mer. Kopplar ni på så kopplar jag av. Kopplar sen Ur, och ni hoppar in, i ert eget dubbla, låsta koppleri. Det hoppar ju själv in i festen. Hoppar ni ur så hoppar jag i, det enda jag kopplat: Hoppets frieri; Där hoppar jag långrep med resten.
Koppel fåtts givet ur gester och tänk, i åthävors ytspel och djuplodat stänk, men: "Ingen kan kopplas med lösmyntad skänk". Nej ingen. Ingen. Inte ens Besten.
Då hoppas vi Hoppet kan koppla en länk där svagast är starkast, mot felsmiden ränk, så långrep kan hoppas av livsrytmiskt kräsen.

Nog knoppas det Urtakt och haltas på glid
tvinnas i motdriven ljugare'bänk' för vildaste vårsolars vänaste väsen;
Till/
renaste fridsamma 'tidsprank'; I 0-tid

En rosknopp att skydda, en lilja för natten, en utslagen lotus för vilande vatten. Odlat i skuggor och drivna att ge, det alla har saknat; En stunds Va'-ifred, för kopplar ni hoppet med hopplöshet, ja då hoppar jag I där Ur hoppar ned. Då njuter jag sannerligt skruvat, Ni ser

Att njuter nån annan så njuter jag mer