Nu har jag kommit en bit på väg med mig själv,
är det inte så att det står en mur i vägen vissa dar och
den måste man kliva över.

Då är det väl bättre att övervinna den och gå stilla
därifrån med sinnet i behåll.

Det finns så mycket våld ute i samhället just nu,
min ilska svämmar över för dessa stackars barn.

Jag måste då ta en lång promenad så att allting slutar snurra,
lugnet lägger sig i kropp och knopp.

Önskar att alla skulle ta sig an, jag är en sådan människa som bara
måste försöka göra nåt.
Idag ska jag gå och gå en längre sträcka så att allting som är grått
rinner av tills det blir en vacker blå nyans!

Fanns det fler individer med empati, kärlek att ge, "att bry sig om"
skulle världen vara vacker och utan krig.

Dela med er utav er själv och låt oss njuta av denna vackra soliga dag!!