Det oöverstigliga
steget som inte kan tas
kontakten som endast finns
i sömnens mörka djup
jag sträcker ut en arm
du är inte där
min hjälte mitt blod
skröplig och förvirrad var du
den sista gången vi sågs

Den där ständiga och envisa tanken
att om jag tar ett minimalt steg
åt ena eller andra sidan
så kan allting förändras
totalt och oåterkalleligt

Ännu en gång en gata
staden som ett gömställe
tomheten som jagar mig