Kärleksdikt till Robert Gustavsson
Du är galningarnas galning
den friskaste människa jag vet
men jag vet ju ingenting
så där har du tur och otur
Av alla hundratals figurer du gjort
är det ingen som står
framför den andra
utom allas vår jularnas Bertil
Du driver med allt och alla
gud, kungen och sjuka
jag skrattar så binnikemasken sjunger
och anus bubblar i yogurt
Jag skrattar så armar och ben byter plats
magen den vänds ut och in
jag skrattar tills jag slutligen fattar
att mänskan är ett tragikomiskt svinn
Sen när jag torkar mina tårar
för att orka kunna skratta lite till
kommer bilden av en vilsen, arg liten pojke
med kaos, tvångstankar och blyghet
Och det är ju så vi måste göra
när demonerna inte låter sig styras
vända upp och ner på hela steken
låtsas att det regnar när solen bränner
När du dör kommer tårarna igen
men skrattet förbyts mot gråt
gråten gråter till slut av sig själv
men du skrattar och säger du blir kåt