Lärarinnan promenerade en stund på den snöbetäckta havsstigen. Hon ville vädra ut kroppens alla bakterier, och då hon inte var ung längre utan medelålders såg hon sig nödd att känna efter. Full energi klädde hennes steg, eftersom hon åkt slalom redan som barn, och hon kände sig inte det mesta orolig över att känna sig trött. Isen på stigen klarade hon med barska steg och fäste sina skosulor på kant med det glatta. Värre är det med hala ormar och hur man ska hantera deras hugg utan att skadas. Få svullna fötter. Eller ensamma dagar som hon hade kunnat fylla med barnjoller och mat. Men hon hade haft en följare. Kråkan som satt på stenen hade skjutits i någon lustjakt på fåglar och tio skjutna kråkor låg utspridda i en labyrint vid en grillplats. Om man ska larma eller bara vända om. Hon vände om av samma anledning och av en varsamhet att ha ögon i nacken, då man inte kan lita på folk fullt ut. Man skulle kunna tro att hon har paranoja, men nej, det är hon för begåvad för att tro på, därför tror hon inte på några tjänstefel över huvud taget. Hennes varsamhet beror på att hon känner till mänskligheten som inte alltid visat henne de bästa egenskaperna att misstro inte behöver vara alltför fel.
Någon kort person med krutrygg och klädd i grön jacka kom gående bakom henne. En han eller hon kröp ihop av kyla. Lärarinnan vågade inte ta någon risk att gå förbi den främmande människan i tider som dessa med försvinnanden och tog av på en sidoväg längs med campingen för att ta bilen. Hon kom väl iväg därifrån och kände att bilen var en välsedd trygghet.

I bilen nynnade hon på en gammal ramsa
Nu skulle jag vilja säg' dig nåt fint, nåt vackert

om dig och mig och månen i våra hjärtan
om jazzen art, underjordiska toner
månen vill oss något i dunkla natten

så svänger det, så svänger vi, vi tassar på tå
du för med din hand runt min midja
månen lyser lockande som Lorelei

så svänger vi runt snuddar vid varandra
på avstånd kommer vi närmre igen
två katter kring het gröt, kom närmre igen
månen sjunger nu i mitt hjärta

så svänger vi runt där månen vill oss något
att få dansa med dig, att dansa med dig

i flera vändor runt varandra tassar vi på tå
kind intill kind
till dunkla svängande toner i refräng

däruppe i himlen och här i brösttrakten
i hjärtat hörs det svänga

kind intill kind såja kind intill kind
snuddar vi vid varandra
kind intill kind kind intill kind
tassar vi på tå

i mitt vardagsrum är det inte vardag
det är jazz, det är dans
i hjärtat hörs månen vilja mig nåt
kind intill kind