EN ABSTRAKT TAVLA

 

Ljuset flödade över

kyrkorummets väggar

 

orgelns varsamma toner

Av längtan till dig

 

vita kistan smyckad

som blomstrande äng

 

en abstrakt tavla

 

var det verkligen du

som låg där inuti

 

lyssnade till sången

Håll mitt hjärta

 

var det du, min vän?

Fri vers av Elisabeth Nilsson
Läst 191 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2017-04-03 17:02

Skriv ut
Spara som PDF

KattenKin Abstrakt var ordet, vissa förluster vill aldrig sjunka in. Speciellt inte de som rycks bort mitt i livet. Vacker text, och jag beklagar sorgen. 2017-04-08

Valter Örn Ja visst är den ofattbara sorgen jämförbar med en abstrakt tavla vilket här är fint diktat om. 2017-04-05

ej medlem längre Så vackert, andaktsfullt och djupt berörande. <3 2017-04-03

ej medlem längre mycket vacker, mycket, strålande poetat av poetissan, klar som glas denna text, helt transparent, rytmisk... fin... applåderna är dina! 2017-04-03

M.Eta Känslosam text, kunde varit min. Vit kista, överlevt min dotter, ofattbart. Man är inte ensam om detta, men vad hjälper det? 2017-04-03

Fem hjärtan Blir berörd på djupet.. Du fångar känslan av det ofattbara..! Mycket bra! 2017-04-03

Marianne Räf Så sakralt och fint. Jag fråga´ mig samma sak på Bosses begravning. Fullt av röda rosor på kistan.. <3 2017-04-03

ULJO berör på djupet 2017-04-03

ej medlem längre När sorgen är stor och svår att greppa. 2017-04-03

Marita Ohlquist Berörande text om en verklighet som känns overklig! Känner igen mig i dina tankar. 2017-04-03