Dina ögon uttrycker allt, behövs inga ord,
de glittrar och speglar, de lever och sprakar och andas
sveper tankfullt ut genom fönstret över vårt bord
de välsignar vår frukost och småler mot dagen som randas

Det är ljudet av rösten som klingar så självklart perfekt
rytmer och pauser, du skrattar och kramar om koppen
det skrivna är tomt, blir i bästa fall språkligt korrekt
det är röstens musik som får värmen att darra i kroppen

Sättet du sneglar från sidan litet i smyg
din haka i handen, fjunen så ofelbart dina
huden som blottas, halvhjälpligt dold bakom tyg
minnet av lustar om natten, ja nästan av pina
Varför just du? Den frågan går ej att besvara
förlorad är jag och ger upp mitt försök att förklara