December så mörk, jorden lutar sig ut
mot världsrymdens tomhet och kyla,
mot vakuum och avstånd totalt utan slut
blott tanken får vargar att yla.
Blott här på vår jord finns det fiskar, maneter
finns sjöar och skogar, finns blåklint och stig,
blott här sitter en av decembers poeter
och diktar till dig

December, Lucia med krona och sång
får lysa när mörkret ska motas
det lackar mot jul, kanske väntan känns lång
när julgranen pyntas och fotas.
Från rymden finns ingen som ler emot tärnan,
hon skrider i vitt, hon är glittrande ung
hon sjunger om herdar som ledda av stjärnan
fick möta sin kung

December och solen är bortvänd och skymd
och midvinternatt dominerar,
kom mänska, se ut mot den iskalla rymd
där strålning och tomhet regerar.
”Säg finns det nåt mera, o ändlösa tystnad?”
ej rymden, ej gudar, ej tomtar ger svar
blott stunden på jorden, trots evighetslystnad,
är det som vi har