löven ska snart åter falla
och söka hos marken sin tröst,
men först exploderar de alla
i färger som strålar av höst

höstfärger ska explodera
då målas i gulrött vår stad,
precis där vi sen ska flanera
bland döda förmultnade blad

solen ska ock explodera
och sen ska den slockna och dö,
i rött ska den jorden flambera,
en färgexplosion, sen adjö

åren för med sig numera
allt svagare ström av hormon
och jag ska till slut konstatera
att du fick bli min explosion

du var som träden om hösten
med färger, som löven som brann,
som våren med knoppande brösten,
som sommar med bäckar som rann

den explosionen än ekar
så kraftfull men ack alltför kort
med minnen från färger och lekar
som lever när jag tynar bort