så många gånger
jag inte orkar
göra det som jag
så gärna vill göra
för att de psykiska
måendet är i vägen
de finns massor
jag vill göra
men drömmarna tar slut
för smärtan som
förgör mig natt som dag
hoppet har dött ut
vart tog de vägen
i den här värden
jag vill så gärna
vara denna starka flicka
som trots alla motgångar
överlevde helvetet
som hon bär med sig,
som jag bär med mig
men tar de någonsin slut
nej jag tror inte det
för hur många tårar
jag än torkar
så kommer dom alltid
tillbaka och strömmar
på mina kinder
jag vill simma i havet
jag vill komma framåt
men jag hittar inga sätt
att rädda mig från mig
själv, när min värd är
så full av sorg, oro och smärta
som inte försvinner,
kan inte jag få vara glad
någon gång, men de
verkar inte som mitt
hjärta hittar skrattet