Min verklighet
är ett mörker
som aldrig tar
slut någonsin
jag längtar till
den dagen då
jag slipper andas
på denna jord
för den tillför inte
mig något viktigt
när allt jag gör är
att fälla tårar
som rinner ner för
mina kinder varje dag
jag är trött på att
kämpa mig till ett liv
som aldrig kommer göra
mig frisk från min
psykisk ohälsa, det
finns inget som hjälper
mig att finnas till
att orka ännu en dag
i helvetets mörker
jag kan lämna livet snart
för solens strålar
har lämnat mig för alltid
i ett mörker som
bara jagar mig, och jag
jagar solen, men jag orkar
inte jaga den mer
när den ändå aldrig vill
visa sig i min själ eller
hjärta, skratten kommer
aldrig bli på riktigt
tårarna kommer alltid
finnas där och våldta mig
om och om igen,
mitt liv är ingen dans på rosor
och jag är beredd på att
lämna livet, för livet är
ingen dans för mig, orden jag
skriver är på riktigt, det
är mitt sanna jag.
mitt riktiga jag.
mitt jag som snart inte orkar
ta ett enda kliv till.
vi ses. tack.