väldigt frestande skriva

om att min mor ej ens kom på

att jag hade kunnat vara på plats

bland dessa som blev nermejade

mitt i Stockholms city 

och några fick betala

med sina liv

Visserligen är hon gammal

men hon kör  bil och spelar  bridge

och mycket annat

Så nog fick jag ett litet frö att gro

som jag ej lagt dit frivilligt

Finns jag, syns jag, är jag här

eller lever jag kanske i en

paralell verklighet

med huvudet fullt av ord

som tränger på

tårar som lever sitt eget liv

Kanske beror på att jag inte alls

tror på uppfostran av

sina egna känslor