"Varför samlar du på stenar i inre jackfickan?"

När mina tankar korsars, tenderar jag att korsa gårdsplaner balanserande på rännstenarna

(Fem centimeter mellan skosulan och avgrunden.)

Fram och tillbaka i varsam takt - hundranittio
innanför skallbenet
(Som att åka berg-o dalbana medan man betraktar omvärlden genom ett kalejdoskop)

"Alla tankar du lagrar behövs du inte spara i högsta upplösningen"

Ja men jag vill krossa illusioner om att massan har olika värden.

"Du känns frånvarande i min närvaro"

Ändå är jag här.
Varje artär
Varje vit blodkropp
Mina tankar genomtränger närvaron.
Men begränsar insikten till din.
Hur ska vi kunna möta varandra så vi förstår,
då vi inte ens kan förstå oss på molekylernas bindning av atomer.

"Jag hamnar någon annanstans."

Tankarna skär in i strukturen av stenar.

"Räknar du alltid stegen där du går?"