Han bär på en sorg
Av denna halt
Stapplar han sig genom livet
Precis som det stod skrivet

På en kutad, sargad rygg
Släpar han den
Han är evigt dömd att aldrig vinna
För han gav sitt hjärta till en kvinna

Fram till stupet ska han vandra
Ty detta är hans öde
En oändlig strapats är färdig
När han gjort sig sitt lidande värdig