Det kommunala sammanträdet hade pågått länge och
och förslagen till, hur man skulle kunna göra den lilla
dammen i parken lite livligare, hade börjat sina, sedan
både ankor, änder, duvor och svanar hade ratats, såsom
varande alldeles för vanliga.

Gamla fröken Bertha, som under alla år, aldrig vågat
yttra sig inför männen, hade nyss läst en kärleksroman,
som försiggick i Italien. Hon samlade sig nu och kröp ur
sitt skal och begärde ordet.

- Man skulle kanske försöka med en gondol, sa hon blygt.

Omedelbart grep den myndige ordföranden efter klubban
och svarade för alla de församlade:

- Ja si, ska vi ha guondål. då ska vi ha tvaå. En hanne och en
  hona!