Tyngden sitter i armarna
pressar mot marken
världen sedd genom glas
alltid på andra sidan

Du är här någonstans i närheten
men jag kan inte riktigt komma åt dig
du försvinner in i det dunkla
dit inga blickar kan nå

Vi ryms i samma mening
vi finns på något sätt i alla tider
ingen människa är större
än någon annan