Varje natt träffar jag honom

Han är min trofaste följeslagare

Min enda hamn i en värld

av flyktiga förbindelser

Han förför mig när mörkret fallit

Det går rysningar under mitt skinn när han

smeker min hud med sina sylvassa naglar

Hans andedräkt flåsar mig i nacken

Det går kalla bekanta kårar

nedför ryggraden

ut i fingerspetsarna

Han lägger sina armar omkring mig

Sakta kramar han luften ur mina lungor

Jag tycker om smärtan han skapar

Känslan av att någon bryr sig

tillräckligt mycket för att spendera

sin tid på mig

Han försvinner när ljuset gör entré

Därmed ser jag honom aldrig

men han är vacker, jag vet

Han älskar mig eftersom

han alltid kommer tillbaka

Alltid, varje natt

Jag älskar honom för det

min, Ensamheten