Jag satt och snackade lite skit med kompisarna som ingick i vårt band som hette, Poetens Okyliga Kärlek.
Ljuden smattrade omkring mig. Fnissen från tjejerna, viskandet från de osynliga, högljuda ropen från polarna.
Men så kastade jag en blick mot dörren som just i det ögonblicket öppnades av en okänd kille.
Ögonen...
The eyes...
Den svarta pupillen omringad av den blåa regnbågen,
det blåa som havet
Vilt och hålls på plats av en svart ring
Det tystnade
Det blev helt tyst, endast de låga knarren från hans slitna gympaskor gående på stengolvet
Jag tyckte mig att kunna höra hans nervösa andning
Mina hjärtslag som bultade bakom kött och hud i mitt bröst hördes i hela salen
Men så trängdes frökens röst in och ljuden smattrade mot mina pånyttfödda öron
Medan mina pånyttfödda ögon såg hans ögon

Jag måste få prata med honom
Jag var bara tvungen
Såg tjejernas beundrande och flirtiga blickar smattra mot honom
Såg de andra killarnas nyfikna och beundrande blickar skickas mot honom
Ställde honom mot väggen efteråt

\"Jag måste snacka med dig\"

Min hand trycktes på hans axel som av en osynlig kraft
i mitt bröst
Drog honom in i en tom toalett
kastade honom in dit
Stängde dörren och låste
Jag kände en känsla som gangade i magtrakten och som fick händerna ivras, och jag vände mig
Men så såg jag
The eyes...

Mitt hjärta började att bulta igen
Mina ögon blev åter pånyttfödda
ville aldrig släppa blicken på hans ögon
Hans ögon som sa

\"Skada mig inte\"

Jag var bara tvungen
Gick några steg mot honom och tog bryskt tag i hans skjorta som jag vore inför ett slag
Hans blåa ögon strålade skräck och viskade

\"Slå mig inte\"

Jag var bara tvungen
Kände hans läppar
Hans jordgubbstuggummi som fördes åt sidan
Hans ögon som stirrade
Kunde bara blunda och njuta
Njuta, en omoralisk känsla
Kunde bara känna hans läppar mot mina...
Kunde bara njuta
Njuta, en omoralisk känsla...