Det här är en dikt om socionomen Isabell
Hon är nyexaminerad och firar ikväll

Imorgon är hon biståndshandläggare
Seniorernas hjälpbehovsutredare

Hon vill sträcka ut en hand och ge stöd
Till alla äldre som befinner sig i nöd

Första dagen träffar hon nittioåriga Hedvig
En ensam dam utan någon anhörig

Hedvig är sjuk och isolerad i sin lägenhet
Hon är orolig och förvirrad i sin ensamhet

Hedvig vill komma till ett äldreboende
Där hon kan trivas och uppnå ett välmående

Riktlinjerna för särskilt boende är smala
Istället ska hemtjänsten utföra det basala

Hedvig är för dålig för att bo så ensamt
För frisk för att beviljas något så kostsamt

Isabell försöker övertyga chef och kollegor
Men ingen låter sig påverkas av det hon tror

De menar att riktlinjerna är rättvisa och bra
Man prioriterar när alla bara vill ha och ha

Hon bestämmer sig för att kämpa och slåss
Det hon tror på måste vinna förstås

Isabell argumenterar och tar diskussionen
Hon vinner någon gång på miljonen

Överlag blir avslagen hon gör fler och fler
Och den brinnande gnistan dör mer och mer

Om inte Hedvig kunde tillåtas må bra
Varför ska då Kalle få det han vill ha

Isabell börjar ställa de äldre mot varann
Kollegornas och chefens syn börjar bli sann

Politikerna är snåla och Isabell deras slav
Det bästa är om ingen får nånting alls rentav

De äldre ska upprätthålla sina förmågor
Klara dig själv är svaret på alla biståndsfrågor

Med tiden har hon glömt vem hon var
Att vilja gott innebar att vara sårbar

Nuförtiden är Isabell djävulens advokat
De svaga fienden och hon kommunens soldat