Se, en sådan fröjd,
när naturen Våras,
upp ur myllan höjd,
blomman stiger .... ögat tåras.

Solen lystet ler, med sin min,
så gräs och gröda frodas,
bort molnen drar sin gråa gardin,
all fägring kan åter skådas.

Vinterns kyla flytt förbi !
Björnen väcks ur sin vila !
Nu nalkas liten insekt,
med surr av humla och bi,
daggvått gräs,
och vårvarma regn,
som stillsamt strila.

Djupt in i grönskan,
vill jag kila ....
min dröm och önskan,
att lyckligt ledas bort,
till blåklint, vallmo, klöver,
i allsköns grön komfort,
finns allt jag behöver.

Där vill jag vilsamt lyssna,
vaggas och vyssjas,
till fåglars drill,
och av vårvindar kyssas,
tillsammans ....
med ståndare och pistill.





Gurra