Börjar med något pretentiöst utan mening
Som att dina ögon gnistrar likt safirer
I ett strålkastarsken på en scen

Måste slänga in en
rad som bryts helt
utan
mening

Om man kastar in exotiska ämnen blir det bra
Som att min själ är gjord av kometstoft
och svävar runt i ett universum av
vulkandiamanter och rubinlava

Långt kursiverat
mellanrum centrerat

Själen är förstås du och du är alltet på jorden
Och himmelen därtill och du färgar själen svart
För det är den mörkaste färgen som finns
Något annat mörkt är en avgrund
Nu fick dikten ett djup

Man får inte rimma för det är old school
Den perfekta dikten är ungdomlig och cool

Avslutas med något
obegripligt

I en solgrön paradisfågel av mörkvit choklad
Finns svaret
På frågan ingen ställt