stryptörstig hals, vet inte vad
ta sig till eller göra med det, för länge
den här sången är stor för två, eller vafan
skelettet skriker att det räcker och blir över
så med revbenskorgens mellanrums inskjutna pilar
i sängen, släpper ut håret, varför inte
unna sig hörlurar.
som fastnar i knuten
när jag trasslar till det.

att det blir svårt att andas är ett tecken
det ska jag säga dig sneglande
småleendet i skjortärmen och hörlurarna i innerfickan
ihoptrasslade med solglasögonen.

du har inte ansikte
och det gläder mig att höra
hur det är att ha att göra med
verbet och
kärnan var
en dikts namn, karaktärsutveckling verbets

ditt gräs böjer sig för deras ryggar

i nacken