Har haft en bra morgon. Satt på köksgolvet med benen i kors medan tevattnet kokade. Såg rött under ögonlocken. När jag öppnade ögonen var det som att se i gråskala. Kände mig nyttig för en minut när jag bara satt där och andades. Ögonlocken ryckte, hade först svårt att slappna av. Är inte van att sola. Är inte van att blunda, släppa kontrollen.

Men igår slöt jag ögonen i skolan. Bara för några sekunder.
”Sover du?” frågade min kurskamrat.
”Nej” svarade jag, fortfarande med slutna ögon.
”Vad gör du då?”
”Jag bara blundar för verkligheten.”

Sedan skrattade vi åt mitt djup. Jag är en stereotyp; svartklädd och blek, går en skrivarkurs och skyr solen, flyr ljuset. Törstar efter vin.

Jag skrattar högt åt mig själv.