Kunskapen blickar ner över nutiden,
ser de bortskjutna taken
ser de förbrända grenarna
och de flyende hundarna.

På första parkett sitter bedrövelsen och
i svajmasten svävar blindheten.

De nötta stenarna gråter
och de svarta översittarna
får ångest och flyr dagsljuset.

Mot öster ser mina ögon,
ser spåren efter galenkap.
Eftertankens vind svävar
mellan gråa husöknar.

De uppåtstigande galningarna,
som höjer sig själva mot skyn,
blinkar med sina svarta ögon
och skyggar för dagsljuset.

Hjärnor har inbäddats i frigolit
för att inte stötas av sanningens
skakningar.

På nattsvarta vägar, utan gatlyktor,
smyger förstörelsen.
Förståndet vandrar i klaraste dagsljus
men kan ändå inte förnimmas
av förblindade ögon.