När jag sitter här och betraktar dig i det rödlätta skymmningsljuset

inser jag att ditt ansikte har förändrats.

Det skrämmer mig.

Jag tittar närmare

förstulet.

Din själ är blek.

Det gör ont att se.

Du är ett förtvinat leende

en spricka i mitt hjärta.

Vår låt spelas ännu

men du har slutat höra den.

Allt du hör är dig själv

Oss andra har du glömt