våra skuggor mot väggen
syns ännu
som en siluett
av något som varit

överallt här
har vi lämnat
något kvar

en del av våra hjärtan

jag vet inte hur det är med
dig
men själv går jag sönder
varje kväll

varje natt

när jag släckt
& kramat barnen godnatt

jag ser på dom
när de sover
de har din näsa
och ler lite grann
precis som du

i sömnen

jag ser ut genom fönstret
månen hänger full och glad
därute
ropar på mig
sprider strålar
över hustaken

över hängbjörken utanför

en ljum vind
kommer in genom
det öppna fönstret

jag stirrar tomt 
ut i mörkret 
lyfter mitt glas

skålar uppgivet
med månen

några trasiga
svarta moln
skyndar förbi





P.G 20170828