Gör vad jag måste, det som krävs av mig
Suckar djupt med tyngda axlar
Ger ännu en liten bit av mig som jag behöver behålla själv
för jag är en idiot på laddning med tomt batteri
och den som aldrig varit tömd kan aldrig förstå
inte dimensionen av energilöshet
behovet av att sluta sig
så inte ens de som är älskade slipper undan
för de behöver ofta så mycket mer än vad som finns
och strupen snöre samman av otillräcklighet
så att jag inte kan andas
får ingen luft
Och det gör mig till en dålig mor, en dålig flickvän, syster, dotter, vän...
För världen kretsar ju inte runt mig
och min förbannade utmattning