På en bädd av törnrosor
Jag vrider mig i smärtor
En kyla som smeker knottrig hud
När jag vandrar min Golgata, fylld av skam

Vindar som pinar, likgiltighet som viner
I en maskerad som saknar like
I dysterhetens domäner, svunna drömmar
I vågor av ångest, piskad av melankoli

En gångstig som leder till vägs ände
En destination som är en återvändsgränd