Änglar gråter bomull i natt,
med duggregn mot mina kinder, är jag på väg,
någonstans,
jag vet inte vart.

I hans händer står det klart.

Jag är sådär, extremt, tomt ihålig,
smärtande skuren i bröstet,
igen.

Ångest har tagit över mitt namn, igen,
jag vet inte vad det innebär för dig,
ett obeskrivligt plågsamt helvete är det för mig,
Jag kan inte förklara för dig.
Jag förstår det inte ens själv.

Jag är någon,
djupt smärtsamt tyst, som skriker högst,
tysta nätter.

Jag vill bara lyckas leva,en stund till.

Virvelvindar, höga höjder,
betyder ingenting,
det svåraste, som för dig är det lättaste,
kliva ur sängen, tvätta, laga mat,
är det nästan omöjliga idag.

( Imorgon är det kanske lättare igen)