Försöker ta din hand
Men möts av underjordens rand
Vill känna mig trygg
Men för samtal med din rygg
Kalla kårar
När flertalet tårar
Samlas, rinner, lämnar
Sorgens klump som bländar
Murar in mig i apati
När vi argumemterar om våras parti
Försöker förstå
Hur vi passande två
Kunde gå så fel
Beskyller varandra för varderas del
Båda säger vi har rätt
Bland tusen blommornas slätt
Åsikter lika många
Varför är våra tankar då så trånga
Vill bara att vi åter ska funka
Slå brand i mitt hjärta, låt det dunka
Sluta upp med denna feghet
Överös mig med vackra ordens ömhet
Blossa mitt ansikte vallmoröd
Och mata våra tvivel med kärlekens bröd