En kass dikt är
jämmerligt överformulerad:
"skärgårdsidyllens vackra lena stockholmsljus smekte
mig ömt längs innerlårets skrapsårskanter
i diket där jag precis tömt en spya Très Vieille Réserve
och lagt rosa lottoraden i röstlådan för riksdagsvalet"
(som en fylla på Lidingö)
--här följer ett lass av 35 onödiga fraser till

En kass dikt är
något slags pretentiöst le système de marche,
slaviskt uppföljandet av saker
vi hört och läst tiotusentals gånger förr,
mesigt pussigullande efterapande om
gröna träd som luktar gott
och himmelsljus som lyser blått.
Hem som känns underbara och hemma.

Ett billigt fnaskande på ord, helt enkelt,
har hört på p1 att man ska skriva så,
läsa sävligt som en stör,
för obegåvad för att tänka utanför en bag-in-box.