Det regnar sorg i mitt ansikte. Afrikas horn blöder. Gömda minnen har vaknat till liv. Transparenta slöjor täcker min hud. De tunga blocken över din kropp, varför lämnade du oss då och för alltid? Heta kryddor och varma nätter höll dig vid liv ett tag. Men ångest och rädsla kröp djupt inne i din benmärg. Rökelser lindade dina våndor ibland, men din själ var orolig och ditt hjärta slogs med mardrömmar varje gång solen gick ner.

...till slut var du tvungen att resa vidare, bara sådär, plötsligt och snabbt. Döden kan vara vacker eller alldeles underbar, men ibland gör den ont och var aldrig menat att komma till den man älskar. Du skulle aldrig lämnat mig, det skulle vara du och jag mot världen!