Knopparna brister men det är ännu inte vår
Står vid bron mellan Slussen och
evigheten
allting består av byggarbeten
signalfel
gångtrafikanter på fel sida av vägen
och i mitt öra viskar du
ett
ett
ett
ett
och sen två när jag inte kan andas längre
när det börjar vibbrera mellan skulderbladen
när tungroten sväller
när den trycker upp mot gommen som ett dörrstopp
och lungorna krymper
världen växer
det rinner någonting klibbigt i mina ådror
någonting långsamt
någonting som tänjer ut mina cellväggar och det får egentligen inte plats
så kroppen surrar
ilsket som ett bi
som huvudvärk och växtvärk i väntan på att bli ett
mästerverk
och det gör ont
knopparna brister
men det är ännu inte vår
vintern i detta land är lång
och jag går i trasiga skor
lämnar svaga spår
i novembersanden