Jag läste någonstans
att introverta ska vara bättre lyssnare
bättre på att reflektera
och vända blicken inåt

Och jag tänker på det ibland
när jag sitter på en fest
mittemot en tjej vars flätor
är fyllda med midsommarblommor
och det känns som att jag kipar efter andan
och mitt nästa andetag hänger
på att höra hennes nästa ord

Jag tänker på det när jag sitter i en soffa
och klockan är tre på natten
med en lockhårig kille som röker
och det spränger bakom tänderna med önskan
att kasta en lina ut på öppet hav

hur det stormar i bröstkorgen
och alla ord som rinner ur mig
letar efter någon som ska nappa
och dra mig in till kanten

Jag tänker på det när mina introverta vänner
Går hem tidigt
Lägger på luren
Tackar nej
Och som fulla glas och stängda dörrar
Laddar sina batterier i tomma rum

Och jag undrar hur mycket längre in
jag är menad att gå
när skogen är mörk och djup
dörren är låst och
verandalampan är släckt

Jag lämnar brödsmulor
knackar på alla portar
men hur högt jag än ropar
stannar världen tyst

Jag är fylld till bristningsgränsen
men inte stor nog
att våga gå själv in i ett mörker
ingen önskar mig ut ur.