Vem bestämmer vinden,
dit du vildvuxna vallmo blir av,
färgexplosion blir till rött,
ditt svarta förflutna syns ej när mörkret faller,
ditt brustna hjärta mjuknar sakta,
med enkla mänskliga ting,
där dina frön blir två,
din nektar gror grådammigt till grönskans flockar,
är det inte lustigt hur det kan bli,
där en vallmo växer,
du blir det du var, full med liv,
kommer du ihåg, i solens hetta du log,
hoppas någon såg,
innan mörkret faller,
du brister din glans,
men vinden slår alltid om,
det är osäkerheten du bär,
sörjer förlusten från dig,
under vinterns kalla linda,
med en lång sömn,
drömmer om en vallmo,
och vill aldrig tillbaka...